aviationPosted by Johnny 2006-12-25 04:04Johnny sätter ner kärran utanför regeringskansliet Rosenbad. Han kollar in lufttrycket i höger hjul. Något är inte som det ska. En räkning måste göras upp. Efter att ha slaktat samtliga regeringschefer på hela planeten – det är ju ändå bara jul en gång per år – tänker Johnny att han ska visa stora nåden ikväll. Tillsammans med en Bingolotto-fjant släpper de ut en skrikande statsminister ur sitt kontor. Johnny kollar in den svarta kreationen och bestämmer att den ska heta Tvålen.
– Kära Tvålen, i egenskap av hjältepilot benådar jag dig till ett långt och härligt liv, säger han.
Tvålens ägare, Sveriges Riksdag, försäkrar att Johnnys statsminister aldrig ska slaktas.
– Jag räddade statsministern från att dö, säger johnny.
Johnny tycker att det hela är smålustigt - det är ju ändå bara jul en gång per år.
Senare på kvällen ångrar Johnny sin gråtmilda handling. Karln är ju ändå ytterst ansvarig för att 3,5 miljoner grisar styckmördas per år bara i detta land och har dessutom sin egen korvgryta som favoritmat. På julafton sätter de fina svenskarna i sig 400 000 kg griskadaver i timman. Det är någons barn, mor, far eller vän som har blivit skymfligen behandlat.
Johnny fäller in landningställena och tänker utilitaristiska tankar. Genom att ha givit eutanasi till över 200 regeringschefer har han i alla fall räddat livet på några miljarder svinindivider denna kväll. Bella Notte, tänker Johnny när han rätar upp kärran för att undvika en tornspira på slottet. Och om Tvålen "försvinner" blir det ju även en mindre ja-röst i Riksdagen för nedläggandet av Djurskyddsmyndigheten.
Statshycklaren Reinfeldt has it coming…
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,960523,00.html
aviationPosted by Johnny 2006-12-16 22:49Johnny styr vant sitt segelflygplan över den rosa himlen. Flyger tätt över bergskammar, väjer för finska köttjättar och glider tyst igenom de gula molnen…
Ännu en dag i rättvisans tjänst. Johnny undrar stillsamt vad för slags äventyr denna dag kommer föra med sig. Han behöver inte undra länge. Vid horisonten österut ser han ett stort rökmoln vältra upp sig. Ett sådant fenomen kan bara innebära en sak: Atria har vaknat.
En gång varje decennium ger sig köttjättar runt om i världen ut på en lång förökningsvandring för att hitta andra köttjättar att para sig med. Johnny borde ha varit förberedd på detta. Han plockar upp sin gulröda kalender och mycket riktigt: där står det uppskrivet. 16/12 – den stora köttjättevandringen börjar.
Johnny tittar sig omkring. I alla väderstreck tornar rökmoln upp sig.
Under tio års tid håller köttjättarna en låg profil. Människorna offrar varje dag tusen och åter tusen oskyldiga varelser till dem i tron att en mätt köttjätte är en lugn köttjätte. I gengäld får de tillbaka förädlade lik i form av falukorv och leverpastej, och en smog av ruttna fisar ligger som ett dämpande täcke över städerna. Men nu reser sig ondskan i alla väderstreck för att göra ännu ett strategiskt drag på vägen mot världsherravälde.
De måste stoppas tänker Johnny.
Men på samma gång är han medveten om att det inte är så lätt. För tio år sedan, när han var ung och ännu inte bitter hade han utkämpat en uttröttande och lönlös kamp som slutade i ett oundvikligt nederlag. Det var inte köttjättarna som var omöjliga att besegra. Dem hade han kunnat oskadliggöra på en eftermiddag (det är ju Johnny vi talar om). Nej, det var människorna, pöbeln, den stora livrädda massan, som trodde sig vara beroende av, och leva i en lycklig symbios med köttjättarna, som gjorde mest motstånd. De förblindade undersåtarna som när de petade i sig sin söndagsmiddag inte såg att det var deras vänner de åt, som inte märkte den dimma som sköljde in över världen och som blev tjockare och tjockare för varje skinkmacka, köttbulle och flintastek som mellanlandade i stormarknadernas frysar.
Hur ska jag kunna förändra någon som vill fortsätta leva sitt liv fullständigt underkastad de despotiska köttjättarna, undrar Johnny för sig själv när han sakta landar planet på taket till förenadedjurs högkvarter…
